Skip to content

saz

The best album of 2015: Efrén Lopez – El fill de llop

A new year has begun, so I’d like to present to you my favorite record that was released in 2015.

There are some artists that are truly one of a kind. One of them is Efrén Lopez. He is a multi-instrumentalist in the greatest sense of the word, meaning he does not play ”just” three or four instruments but several dozens. On his website around 70 (!) string instruments are listed and pictured, and Lopez has also studied many different musical traditions and styles from southern Europe, Western Asia and the Middle East.

I first heard Efrén Lopez more than a decade ago, when I discovered the wonderful medieval group L’Ham de Foc where he and singer Mara Aranda were the core members. Since then I have been a big fan and have enjoyed many of the countless groups and artists that he has performed and recorded with, including the brilliant Ross Daly, Lopez’ current medieval band Evo, the wonderful trio with Stelios Petrakis and Bijan Chemirani, and his collaboration with medieval music giants Oni Wytars.

2015 saw the release of Efrén Lopez’ very first solo album, El fill de llop, which includes almost only his original compositions. They are inspired by diffferent traditions, and sometimes specific geographic places, from Turkey, France, Greece, Portugal and other regions. Lopez plays around 20 instruments on the album, such as oud, hurdy-gurdy, santur and banjo, and several guest artists provide percussion, flutes, bagpipes, vocals and bowed string instruments. All the arrangements are very elaborate, and five of the eleven tracks are around eight minutes or longer, with the whole record being 76 minutes!
Below is the entire record on Spotify. For those of you that donät use Spotify, one full tune and short snippets of all the other album tracks are on the soundcloud page.

 

 

To celebrate the release of the album, Lopez put together a band that he named Abracadabra to perform the music live. This playlist includes six of the tunes. As you can see, there are quite a few instruments being used…

 

 

Below is my Lira review of El fill de llop.

Det finns två alternativ. Antingen lever Efrén López i en värld där dygnet har många gånger fler timmar än för oss andra, eller så är han groteskt talangfull. Sedan drygt femton år har denne katalan turnerat och gjort skivor med sanslöst många artister och egna grupper inom folkmusik och medeltida musik, och han har lärt sig bemästra otaliga stränginstrument och traditionella musikformer från Mellanöstern, Sydeuropa och Asien (på hans webbsida listas ett sjuttiotal instrument och ungefär lika många artister respektive plattor).
Trots, eller kanske snarare på grund av, denna digra produktion har han inte gjort någon soloskiva förrän nu. El fill del llop ger en bred men oundvikligen inte komplett översikt över López mångsidighet. Här nöjer han sig med att spela omkring tjugo instrument, bland annat oud, vevlira, bandlös gitarr, gotisk harpa, santur och flera instrument ur den turkisk-kurdiska saz-familjen. Dessutom får han hjälp av en mängd gästmusiker.
Låttitlarna är på ett flertal språk, från farsi till franska, och här finns inspiration från traditionell musik från Grekland, Turkiet och många andra platser. Alla utom ett spår är skrivna av López, ibland tillsammans med gästerna. Spelskickligheten och kompositionerna håller förstås högsta klass rakt igenom, och för mig som har följt Efrén López karriär under många år är det en ren njutning att lyssna på El fill de llop. Helt lysande!

Eric Bibb, Ale Möller & Knut Reiersrud – Blues detour

 

As you probably already know, I’m quite fond of artists who cross genre borders and turn their music into something new. Blues detour is one of my favorite albums of 2014 and features three musicians who fuse the blues with Swedish, Norwegian and Greek traditional tunes. American-born singer and guitarist Eric Bibb has one of the finest and most soulful blues voices I have heard, Swedish multi-instrumentalist Ale Möller plays practically any instrument and genre he can get his hands on, and Norwegian guitarist, saz player and singer Knut Reiersrud has not only played the blues but also done several collaborations with traditional artists from other parts of the world.

 

 

This is their first album together, it’s recorded live and the instrumentation includes not only acoustic guitars, lap steel and harmonicas, but also mandola, saz, various flutes, shawm, trumpet, accordeon, and a reed instrument called clarino. The latter, constructed by Möller and essentially a duduk-like instrument with a clarinet mouthpiece, producing a haunting timbre, is played in the first tune in the video below.

 

 

Here is my Lira review (in Swedish):

Eric Bibb är bluessångare född i USA som i många år bott i Sverige, norrmannen Knut Reiersrud gitarrist med smak för blues och traditionsmusik från många regioner, och Ale Möller spelar ju praktiskt taget alla instrument och genrer han kommer i närheten av.
Tillsammans har de gjort några turnéer under de senaste åren och nu släpps deras första gemensamma skiva, inspelad live. På ett lysande sätt väver de samman olika bluesstilar med nordisk folkmusik, men även sydeuropeisk. Exempelvis visar sig en turkisk saz i Reiersruds händer vara ett ypperligt bluesinstrument, och Möller lägger på sina många flöjter in små melodislingor i flera låtar. Hans rörbladsinstrument clarino ger en närmast spöklik bakgrundsklang till Bibbs dramatiska sång i Nobody’s fault but mine, och Möller sjunger en rebetikasång (jodå, på grekiska) som är riktigt mörk och och tung.
Lite mer renodlad (nåja) folkmusik dyker också upp i form av Ale Möllers munspelstolkning av ett par traditionella polskor. Eric Bibb är gruppens huvudsakliga sångare och flera av hans paradnummer finns såklart med, som Right on time och Needed time. Bibb är en mästare på att sjunga återhållsamt men ändå djupt dramatiskt, som i berättelsen om en svår översvämning.
Det blir inte alla gånger särskilt lyckat när flera på varsitt håll framgångsrika musiker bildar en gemensam grupp, men så är verkligen inte fallet här. Bibb, Möller och Reiersrud är en supertrio där ett plus ett plus ett inte blir tre utan mycket mer än så, och de har gjort en av årets bästa album alla kategorier. Fullständigt briljant!